Jag brukar inte ta det lugnt när vi ska resa, jag brukar köra den mera häftiga varianten, ni vet "hispig och grymt irriterande de sista 10 dagarna före avfärd". Men alltså nu, jag vet inte vad det är med mig. Jag är lika lugn som en sengångare i lätt koma. Jag hör och tar in, men det är allt. Jag resonerar bara så att det ska bli skönt och jag ska försöka komma ihåg att ta med man och barn när det gäller på torsdag. Vad är det för fel på mig.
Måste fokusera på målbilden nu så jag får upp lite puls och panik. Aaarghh, då det är så svårt för såhär enkelt har vi nämligen aldrig rest tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar