torsdag 9 juli 2015

känslan när väderappen visar 21 grader och sol i en halvtimme om 8 dagar





Förresten, jag har ju semester och lite tid över*, med betoning på lite, så jag hinner inte tänka ut långa fina bloggnlägg istållet kan ni kan klicka er in på denna länken och se det som min semestergåva till er, en semesterblogg helt enkelt. lite mera snabba sommartankar där helt enkelt.

*från det oerhört viktiga uppdraget att börja snickra en ark åt oss och djuren.

sommarsnapshot #4



Husmodern goes wild

Ärligt sagt är jag dålig på att vara sockerpolis i detta huset. Orka vara bra på allt. Jag ba: Ät mina barn, ät! när de står med sleven i sockerskålen. Nånej, inte riktigt så illa är det heller men inte vill en ju att barnens tänder ska ramla ut redan i tonåren och samtidigt tycker jag att glass ska finnas tillgängligt 24/7 på sommaren. (nå jåå, så illa är det.)

Därför blev jag så glad när min vän Maria tipsade mig om detta här om dagen. Och nu sprider jag vidare, så stoppa pressarna - Hett tips på inkommande.

Alltså att göra isglass av enbart frukter utan att du måste så, odla, skörda och sen stampa frukterna/bären till en rinnig puré med dina bara fötter är ju den våta husmorsdrömmen. Eller om vi säger som så, desto mindre disk på villan desto bättre. Och nu går det att göra detta utan kladd och mixerstav, man bara knallar in till prisma och köper det i en halvliters Tetra och sen fryser det. Så gott och så utan tillsatt socker.

Finns där de säljer sylter. Vi tog nu jordgubbe denna gång och barnen tyckte det smakade "så tusans surt och gott" i positiv bemärkelse, vad nu det betyder. Nästa gång ska vi köra på mango. 



Har ni fler sockerbefriade (och iq-befriade) sommarsötatips så dela gärna med er. Enda regeln är att det får ta max lika länge som när en man går på toaletten att tillreda! alltså det har villalivet utan klocka är nog svårt, hur snabbt tappar man inte tidsuppfattningen. Men ja, kanske det är max 10 minuter det då. vi säger så. SHOOT!



onsdag 8 juli 2015

Vi går och fiskar…mest hela tiden.

Igår köpte mina barn sitt alldeles första egna nät. De hade sparat sina hårt ihoptjänade slantar, alltså veckopengen, för att ha råd. Ett 40 mm Pietarinverkko blev det och vill man se hur lyckan ser ut så är tydligen i formen av ett nät. Så igår invigdes det en stund på kvällenoch nu behöver vi aldrig, aldrig mera köpa mat om en ska tro på ryktena som går hejvilt här på Ladugrund.

Kennet visade hur man sätter ut, så nu kan de till nästa gång. Heh. 

sen kastade de lite medan de väntade på att fiskarna skulle bilda en snygg kö till att få fastna i nätet

Vi vuxna är numera befriade från båttjänst här i nejden.

och sen tog de upp nätet och sprattlade av lycka när denna dök upp. Barnen alltså, inte fisken. Nu är det ny dag och nya fångstmöjligheter. Och om ni vill höra på vad de tycker om att fiska så klicka här för att komma till BUU-radion och spola fram till 17:21

måndag 6 juli 2015

glasverandan

Guud så roligt med ett internet som fungerar likt 1997 här på villan.

Men snabbt innan jag mister kontakten igen så vill jag berätta att vi har fyra, i mitt tycke, lite osnygga korgstolar här. Men de växer på en. Mitt största problem med dessa är att de är så stora. Lite som elefanter eller barn som ska födas. Svårt att fatta proportionerna. 

Men nu i sommar får två bo på glasverandan, fler ryms inte enligt mig. De andra två har som sin mission i livet att stå i vägen och bli sparkade på och svärda i, men det ska ju vara någon som gör det med. Det kan hända att de andra två får flytta bort en dag, men det blir då när vi hittat något bättre att sitta i och det måste jag ge dem att de är löjligt bekväma.



Bilden heter tydligen: Ja, här sitter jag och tittar i datorskärmen.


Om ni undrar vilket djur jag har på golvet kan jag meddela att det är en säl, och att den är oerhört mjuk och skön mot fötterna


och vad är en villa utan Fantomen. Typ ingenting, jag menar FANTOMEN!


renovering #1

Första semesterdagen är ett minne blott. Man blir ju alldeles svettig under tissarna när man inser hur fort de här 28 dagarna kommer gå. Men lite framåt går det. Villan har jag börjat referera till som "hem". Jag har konstaterat att där det finns mat i kylskåpet så är "hem", och i Hällnäs kunde vi nu inte ens hålla en militant vegan snäll och i livet för tillfället.  

Förresten, Linn skrev om att ju mera man har att skriva om desto svårare blir det att få ett början. Ungefär där är jag nu. Men vi kan ju börja mitt i nånstans. Jag går ju igång på två saker: karar och renovering. Någon ny man behöver jag inte, den jag har räcker gott och väl, men när det kommer till målburkarna så går bara här på Ladugrund och vrider röven som en katt som frassas.

Se här bara. Jag gick igång på alla cylindrar i brasrummet/glasverandan. En vägg var röd, en var vit och två var gula. Dessa toppades sen av det blåa taket. Tyvärr finns det inga regelrätta före bilder, en vill ju inte bränna hål på era hornhinnor av fulheten. Men dessa bilder finns: 

jag ba: Tjena snygging, vill du att jag ska måla (av) dig?

Här har jag en drickapaus och inser att fulhet är korrigeringsbart. Bara tre färger kvar i rummet.


Här befinner jag mig i ett limbo, ett varv färg, två färger kvar i rummet. om än den ena är lite "sådär" ännu. 


och nu är allt vitt, vitt, vitt. ALLT.ÄR.SÅ.SATANS.VITT! Alltså man vill bara rulla över, pusta ut och tända en cigg.

onsdag 1 juli 2015

iaktagelser i vardagen

1. det är sol för det har jag sett på instagram 
2. ingen kan tvinga ut mig i den förbannade solen om jag inte vill.
3. punkt 1 och 2 gäller bara vuxet folk i det här huset. 
4. så här sitter jag nu och tillber datorn i lugn och ro
5. borde vara skottpeng på sådana hurtbullar som inte tar vara på sådana här stunder.