köket

Igår var det kvinnofest i gula huset på Brändö och så otroligt roligt det var! Nytt folk, nya tankar och god sangria. Men det är ju så att fester resulterar i att jag dagen efter är lika begåvad att skriva som en tvättmaskin. Eller det är väl inte festen i sig, utan mera sangrian i sig. Så det måste bli ett bildinlägg idag istället. 

På allmänhetens begäran, eftersom jag alltid gör som ni säger, så ger jag er bilder från vårt kök istället. Jag har nämligen varit ensam hemma i flera timmar och städat upp där så att ni ska tro att vårt kök är alltid så här rent om än det egentligen bara är bluff och båg, som alltid på internet. 

Men lite såhär har vi det nu när det börjar bli klart, bara mycket rörigare egentligen.

Disktrasan har fina Titti stickat till oss

Vykorten är från fyran

Long gone är det beigahelvetet som fanns här tidigare, tack och lov. Ännu är det inte klart. Jag väntar på en hylla och en matta vill jag ha. Men det kommer när det kommer. Jag har inte brådis någonstans. Men nu när jag har jag visat min, kanske ni kan visa er? (snälla, tack på förhand, och allt det. Jag vill se mera av era kök på internet.)

Taskigt nät

 Jag vill inte vara dryg och otrevlig, men att blogga från mobil gör mig inte rättvisa. När jag nu välsignats med ett internet här hemma som fungerar som när en gammal man kissar så blir man nog som skattebetalare lite arg. ( Detta inlägg riktar sig mest till min karl, inte till staten, men Niinistö vill du komma och hjälpa till så som jag hjälper till att finansiera skolväsendet så inte mig emot.) 

Inte så att min man är gammal eller pinkkar illa, verkligen inte, men det är bara han i det här huset som kan lösa mysteriet med hur man byter router. Jag har nämligen andra kvaliteter här i livet än att koppla tusen sladdar i små uttag så miljoner lampor börjar blinka, jag kan istället stöpsla i 2 sladdar och inreda hemmets hörn med 5€ 70-tals Lival lampor från juthbackamarknaden. 

Säg som ni har det, ni älskar den med!

Och dessutom teknik förbryllar mig verkligen ibland, jag tror inte det beror på att jag lägger ägg och så utan mera på att jag helt enkelt inte bryr mig som människa. 

skriva

Och med "sånt" menar jag då självklart tålamod och förmågan att stava rätt från början.

 

Iallafall hade man trevligare saker att skriva på den tiden då det begav sig. Den tiden som innehöll allt från axelvaddar till hempermanent. Men framförallt innehöll tiden skrivmaskiner. Mac i all ära, men vet ni skrivmaskiner. DE är först roliga. Det är något som gör att man dras till dem idag. Man vill bara hamra jättehårt på tangenterna om och om igen. Vad tusan ska jag göra den dagen färgbandet tar slut i vår?