svart på vitt

Trevlig midsommar!

vad fan är detta egentligen.

Jag har det senaste året utvecklat ett överdrivet intresse för fåglar. Nej, inte sexuellt, det här är ej ett brev till fråga doktorn, var inte oroliga. Utan det är mera det att jag tycker de är spännande. Jag vet inte vad de flesta heter* eller vad de har för mission i livet, men nog är de gylliga och intressanta.

Igår hos mina föräldrar viskade någon att det var 12 svanar i stranden, jag rusade dit och rös av välbehag när jag såg de stora ståtliga fåglarna. Så vackra och så många. Sen när de vid ett tillfälle försökte mobilisera sig och började planera för min plågsamma död, var de ganska ogulliga, och jag blev sjukt medveten om att jag knappast kan sparka ihjäl dem, de är ju så sjukt stora. Så här stora! *visar med armarna hur stora de är*

Men jag hukade mig igen och lekte att jag var en sten, de simmade vidare, mös med sina partners, lyfte och landade för att sedan somna med huvudet under vingen.

Så vackra, men framförallt så intressanta! De verkar ju leva i en sådan såpopera med kärleksrelationer, avundsjuka, svek mm. Det känns som att det här får man bara inte missa!

*men här på villan kan jag meddela att de vi vet namnet med säkerhet heter bl.a. Anders, Andrea och Svante 

en magisk lördagsmorgon

lite dramatik i livet.

Ni vet när det bjuds på pissväder av gudarna så måste man försöka ta vara på det. Som igår tillexempel när det blåste utav bara helvete och man bara åååååh, så roligt! Det är lite samma koncept som livet sålt in i amirika med citroner och citronsaft.

Nu är jag bara i desperat behov av ett ritkigt bra vidvinkelobjektiv till kameran. MÅSTE.HA.ETT.VIDVINKEL. Vem vill ge mig ett? Upp med handen bara, ni behöver inte vara blyga.

motion

Övertygad om att barn och man behöver motion har jag nu börjat systematiskt rasta dem på lagom långa promenader endel lördag eller söndag. Idag var det allmänt grått och trist vänder, men vi tog oss i kragen och knallade iväg, det blev till mina barndomshoods, Ryssberget.

Love it. Ryssberget alltså, rastningen däremot ska vi diskutera lite längre ner i inlägget. Här har vi tältat, nakenbadat och andats sen barnsben. Idag är det enbart tidig vår och sen höst man bemödar sig dit, och nakenbadet har upphört, detta eftersom området numera sålts ut och blivit bebyggt av sommarstugor. Men när man kommer dit, det är så mäktigt och vackert att man börjar stamma, det är den finska naturen när den är som bäst. fast än det är den färglösaste av dagar.

Rastningen ja, jag sade ju i inlägget nedan att jag kände att ultimata sommarsemestern för vår familj nu skulle vara 1800 km i bil för att jag och Kennet sen skulle vandra med småfolket till Trollsjön. Jag tar tillbaka allt efter dagens klagosång som enbart bestod av orden huuur långt är det kvar, är vi framme snaaart i olika tonskalor,  och då blev det bara max 6 km. Kan vi skylla på tillfällig sinnesförvirring och lätt enfald?

resan

Jag är så till mig. Vi ska nämligen på resa, inte än men snart. Eftersom vi är charterfolk som gillar service så är denna resa så långt från mitt normala sinnesstånd som det bara går. Men vi ska alltså till Kuusamo en helg med vänner. Vi  ska roadtrippa, njuta av naturen, vandra lilla Björnrundan, dricka vin och hålla hand. Kennet och jag ska hålla hand alltså, inte så att jag håller en valfri främling i handen bara för att få det gjort. Vad tror ni om mig egentligen?

Men vad mera gör man i Kuusamo? Vad händer där, var äter man och hur i helvete undviker man att benen somnar när man sitter i en bil i 600 km?

Medan ni funderar över dessa livsavgörande frågor så fejkar jag inspirerande höstbilder snabbt åt er i PS. 

Såhär tillexempel:

Eller såhär:

Detta är en mycket enkel effekt som bara tar någon minut att göra, visst ser man på den att den absolut inte är äkta, men om man bara vilar ögonen en sekund så varför inte? Bilderna är tagna vid Kimobruk ifall någon inte är bekant med stället.

dagens ute

Igen jag vet, men vi är inte annat än ute nu, plockar svamp och idkar annat hurtigt friluftsliv. Denna höst kommer vi leva på svampsoppa och all denna friska luft. Men jag räknar att det är lika bra att passa på medan lusten finns att vara ute. När snön kommer brukar jag sen gå i ide för att vara osynlig hela vintern, exakt som björnarna* och så.

Ni tror ni fått fel på ögonen och ser suddigt redan idag fast det bara är torsdag och inget vin är uppdrucket? Nej, nej, det är jag. Det är inte så att jag fotografera bilderna suddiga, jag bara ger dem ett litet gaussiskt skimmer i PS.  Ni undrar vad skillnaden är? ööööh… tja.

* Ända skillnaden mellan mig och björnarna är väl att jag inte redan nu börjat äta rötter och kvistar för att få en passlig propp att förstoppa min tarm med som sen ska hålla magen i schack ända till mars. Fiffiga rackare de där.

om jag lider av svamp undrar ni?

Jo, det kan man väl säga, det gäller väl både mig och min man denna höst skulle jag vilja påstå.

 

 

svartvit sommar

Härkkas vilken sommar det har varit, men imorgon är det villavslutning och finito med det. Eller egentligen kan väl inte moder jord skryta med sin väderprestation de senaste två veckorna riktigt, lite mera än 12 grader och regna måste man nog prestera innan man kan sprätta i hängslena och göra sig till om ni frågar mig.  

Men om vi tänker tillbaka till juli så var det ju bra. Måste fokosera på det. när jag tittar igenom mina juli bilder har jag några svartvita jag gärna delar med er.

Bra sommar, bra ljus.

en andra plats som kännas som en vinst!

I somras såg jag att Vasa Andelsbank i Oravais ordnade en fototävling för att hitta en bild att pryda en av kontorsväggarna med efter att de flyttat till nya utrymmen. Idag hade de den officiella invigningen och avslöjade då även vinnaren. Vi var 3 tävlande som blev ombedda att komma dit.  Över 80 bidrag hade lämnats in och bland alla dessa kom jag på andra plats. Jag är så glad, tänk att man får pris och kaka för en bild man tagit! Jag har aldrig deltagit i fototävlingar tidigare utan mest fotograferat för min egen skull. Det är något lätt angstigt när någon annan ska bedöma din prestation, eller bild i det här fallet. Men jag är så glad att jag var med. 

Denna bild var mitt bidrag. Det är fotograferad på en skogspromenad på Plasskatan i Maxmo vid midsommar, redigerad sen  i LR5. Det är ingen landskapsbild, det är inte heller en detaljbild, utan det är något mittemellan som fångade min blick och den gav mig en andra plats. Gott så!

nikon d5200 + nikkor 18-55, 32 mm f/4,5 1/200 sek

Klickar ni Här så kan ni se vinnarbilden som togs av Maria. Grattis! Tack Vasa Andelsbank i Oravais.