glasverandan

Guud så roligt med ett internet som fungerar likt 1997 här på villan.

Men snabbt innan jag mister kontakten igen så vill jag berätta att vi har fyra, i mitt tycke, lite osnygga korgstolar här. Men de växer på en. Mitt största problem med dessa är att de är så stora. Lite som elefanter eller barn som ska födas. Svårt att fatta proportionerna. 

Men nu i sommar får två bo på glasverandan, fler ryms inte enligt mig. De andra två har som sin mission i livet att stå i vägen och bli sparkade på och svärda i, men det ska ju vara någon som gör det med. Det kan hända att de andra två får flytta bort en dag, men det blir då när vi hittat något bättre att sitta i och det måste jag ge dem att de är löjligt bekväma.

Bilden heter tydligen: Ja, här sitter jag och tittar i datorskärmen.

Om ni undrar vilket djur jag har på golvet kan jag meddela att det är en säl, och att den är oerhört mjuk och skön mot fötterna

och vad är en villa utan Fantomen. Typ ingenting, jag menar FANTOMEN!

renovering #1

Första semesterdagen är ett minne blott. Man blir ju alldeles svettig under tissarna när man inser hur fort de här 28 dagarna kommer gå. Men lite framåt går det. Villan har jag börjat referera till som "hem". Jag har konstaterat att där det finns mat i kylskåpet så är "hem", och i Hällnäs kunde vi nu inte ens hålla en militant vegan snäll och i livet för tillfället.  

Förresten, Linn skrev om att ju mera man har att skriva om desto svårare blir det att få ett början. Ungefär där är jag nu. Men vi kan ju börja mitt i nånstans. Jag går ju igång på två saker: karar och renovering. Någon ny man behöver jag inte, den jag har räcker gott och väl, men när det kommer till målburkarna så går bara här på Ladugrund och vrider röven som en katt som frassas.

Se här bara. Jag gick igång på alla cylindrar i brasrummet/glasverandan. En vägg var röd, en var vit och två var gula. Dessa toppades sen av det blåa taket. Tyvärr finns det inga regelrätta före bilder, en vill ju inte bränna hål på era hornhinnor av fulheten. Men dessa bilder finns: 

jag ba: Tjena snygging, vill du att jag ska måla (av) dig?

Här har jag en drickapaus och inser att fulhet är korrigeringsbart. Bara tre färger kvar i rummet.

Här befinner jag mig i ett limbo, ett varv färg, två färger kvar i rummet. om än den ena är lite "sådär" ännu. 

och nu är allt vitt, vitt, vitt. ALLT.ÄR.SÅ.SATANS.VITT! Alltså man vill bara rulla över, pusta ut och tända en cigg.

Halltavla

För något år sedan gjordes det flitigt halltavlor på bloggarna. Men eftersom jag då är från landet så hann jag inte med i svängarna då det begav sig, jag hade väl troligtvis fullt upp med att bo under en sten eller mjölka en ko, så jag gör en nu istället. Bättre sent än aldrig. Att den går i grått är helt taktiskt eftersom vi i övrigt har väldigt mycket färg i vår hall.

Nu ska jag bara få beställt hem en utskrift av den på ett stadigt papper sen smäller jag upp den i hallen. Så det så.

konstveckan

Som ni vet så har ju jag och Hanna konstvecka i podden. Jag har angstat hela veckan och inte kommit mig för att måla, bara stirrat intensivt och lätt elakt på duken. Precis sådär föraktfullt som små hundar tittar på en. Det är ju så svårt när man tänker för mycket på resultatet eller främst det att jag skulle bli tvungen att visa upp det för er. Men så i morse så stängde jag bara av internet och tog vad jag hade här hemma och sen målade jag fritt. Sådär utan att följa regler, och det funkade. Här är en liten sneakpeak på resultatet.

Om jag tyckte det blev bra och tror att jag kommer bli en stor konstnär nu?

Nej, det kan jag inte påstå, men jag hade himla roligt och jag håller tummarna och hoppas intensivt på att barnen ska slåss om tavlan sen när jag dör. Ni får se den mera i sin helhet sen när den har torkat och hängt sig och på måndag kommer en noggrann rapport om skaparångest och annat i podden.

Trevlig fredag alla!

Stråkaviken, Abborgrundsbro, Ryssberget och en rabattkod till er

I förra veckan fick jag hem ett kuvert som jag så har längtat att få visa er, men jag var tvungen att få dem delvis på sin plats först. Det jag fick var nämligen tre snygga posters av Maja Hurme som arbetar som bl.a. layoutjournalist och illustratör och är bosatt i Helsingfors men hemma från Maxmo. (för er skärgårdsbor så är det Eija och Jussis flickon)

Och på tal om Skärgården och denna serien som heter November så är de förutom härliga och snygga även målade som små glimtar av Maxmo. Den till vänster i blå/gröna nyanser ligger mig närmast hjärtat, den heter nämligen Stråkaviken. För er som inte vet vad Stråkaviken är så kan jag meddela att det är en vik med båthamn, bra belägen precis bredvid en kiosk och det är även där mitt barndomshem ligger. 

De andra heter Abborgrundsbro och Ryssberget. Även de platser från min (och många andras) barndom. På Ryssberget tältade vi tills vi blev tonåringar och under Abborgrundsbron satt vi först och fiskade och senare i mopedåldern pysslade vi väl mest med tjuvrökning och kanske lite hångel där.

Dessa är i A4 storlek (men de finns även i större storlekar) och nu hänger den ena fint vid mitt arbetsbord och inspirerar och jag kan njuta av den varje dag. De andra ska komma upp dit med så snart jag har fått tag i fler  byxhängare i passande storlek.

Och om ni gillar dessa lika mycket som jag gör så har ni nu chansen att få köpa posters till -15% rabatt. Ange rabattkoden NOVEMBER1 i kassan så reder det sig. (ni kan se det som det perfekta julklappstipset.) Klicka här för att komma direkt till Maijas webshop.

Detta inlägg är ett samarbete med Maija Hurme Illustration

köket

Igår var det kvinnofest i gula huset på Brändö och så otroligt roligt det var! Nytt folk, nya tankar och god sangria. Men det är ju så att fester resulterar i att jag dagen efter är lika begåvad att skriva som en tvättmaskin. Eller det är väl inte festen i sig, utan mera sangrian i sig. Så det måste bli ett bildinlägg idag istället. 

På allmänhetens begäran, eftersom jag alltid gör som ni säger, så ger jag er bilder från vårt kök istället. Jag har nämligen varit ensam hemma i flera timmar och städat upp där så att ni ska tro att vårt kök är alltid så här rent om än det egentligen bara är bluff och båg, som alltid på internet. 

Men lite såhär har vi det nu när det börjar bli klart, bara mycket rörigare egentligen.

Disktrasan har fina Titti stickat till oss

Vykorten är från fyran

Long gone är det beigahelvetet som fanns här tidigare, tack och lov. Ännu är det inte klart. Jag väntar på en hylla och en matta vill jag ha. Men det kommer när det kommer. Jag har inte brådis någonstans. Men nu när jag har jag visat min, kanske ni kan visa er? (snälla, tack på förhand, och allt det. Jag vill se mera av era kök på internet.)

Taskigt nät

 Jag vill inte vara dryg och otrevlig, men att blogga från mobil gör mig inte rättvisa. När jag nu välsignats med ett internet här hemma som fungerar som när en gammal man kissar så blir man nog som skattebetalare lite arg. ( Detta inlägg riktar sig mest till min karl, inte till staten, men Niinistö vill du komma och hjälpa till så som jag hjälper till att finansiera skolväsendet så inte mig emot.) 

Inte så att min man är gammal eller pinkkar illa, verkligen inte, men det är bara han i det här huset som kan lösa mysteriet med hur man byter router. Jag har nämligen andra kvaliteter här i livet än att koppla tusen sladdar i små uttag så miljoner lampor börjar blinka, jag kan istället stöpsla i 2 sladdar och inreda hemmets hörn med 5€ 70-tals Lival lampor från juthbackamarknaden. 

Säg som ni har det, ni älskar den med!

Och dessutom teknik förbryllar mig verkligen ibland, jag tror inte det beror på att jag lägger ägg och så utan mera på att jag helt enkelt inte bryr mig som människa. 

kök och sånt.

Igår var vi och valde nya köksluckor. Inget illa om vårt tidigare kök, det funkar bra och så, bara det att det är fult som satan. Om än jag älskar det gamla normalt så valde vi nu helt släta vita skåp. Inga handtag, inget extra alls. Modern skit helt enkelt. Och idag är jag osäker. 

Jag brukar tänka med vår inredning att det blir ju vad det blir. Inget måste matcha till 100 % och huvudsaken är att man gillar resultatet. Men nu vet jag inte vad det är med mig. Jag surfar, tittar, söker inspiration och håller helt enkelt på att bli galen. Blir det bra, blir det skit? Kakel, målfärg, hyllor, tapeter. Kommer jag gilla helheten. Jag har aldrig tidigare brytt mig nämnvärt, så vad är det med mig nu? 

Andra gånger vi gjort om har jag fått en snilleblixt och fem minuter senare rivit ner lister och sånt. Jag har helt enkelt för mycket tid nu. Alldeles för mycket, det eftersom vi tummat på att ingen korkar målburken före den 1 maj.

Sakeli. Men jag har ju tid att ändra mig iallafall, alltid något. eller så skaffar jag mig helt enkelt ett liv istället för att sitta här och googla.

Enda jag vet med säkerhet är att vi ska ha den här lampan, för den är så schöööön.

bildkälla: hobbyhall.fi

och den här hylla från Ikea tills den dagen jag välsignas med en string*. Och vår köksbyrå, den blir pippigul, så även kaklet. Nåt roligt ska man då ändå ha.

*hyllan alltså, inte den där trosmodellen som slinker in mellan skinkorna.

omslag

Jag älskar att ha saker på väggarna som man måste titta på. Vackra ord och tavlor i alla ära, men det som jag verkligen går igång på är saker som man sådär frivilligt och ofrivilligt stannar upp och stirrar på. 

Igår lånade jag skivomslag av min pappa. (skivorna fick han behålla så vi inte förstör dem.) De här ska nu i helgen upp på väggen i vardagsrummet. Hurra! De är så snygga, så tills dess att jag har fått skaffat hem lister att ha dem på där, så får de pryda tavellisten och prylhyllan i hobbyrummet. Det bästa med dem är att när jag tröttnar på dessa så för jag tillbaka dem och lånar några nya omslag, eller så fyndar jag på loppis. I varje fall, det är inte förevigt utan väldigt utbytbart.

Jag menar, finns det något mera spännande att se på än arga kvinnor och mäns nakna armhålor? Sen när jag är klar med att sätta upp dessa så ska jag be till prylguden om att denna en dag ska välsigna mig med en egen skivspelare. Det räcker med om den är snygg och fungerande, större krav än så har jag inte.

Nu ska jag ladda i soffan inför resten av veckans nattskiften

andra färger.

Även om man kan tro det, så är inte vårt hus en enda färgkompott. Plötsligt händer det och man väljer lugna färger. Bland annat sovrummet är lugnt.

När vi gjorde vinden så blev alla väggarna gråaktiga. Detta för att jag gillar tanken på att vi faktiskt har en helhet med samma golv väggar och tak i alla de rummen, men sen får man styra färgerna från resten av prylarna. Barnen har mycket lime och grönt i sina rum. Vi har brunt och svart och sånt i vårt. Om man med "och sånt" menar oreda och slarvigt inslängda saker överallt.

Men vi har ett mycket svårmöblerat hörn i sovrummet. Nu har vi gjort det till en typ av läshörna. Men ingen sitter någonsin där. Det är mera en hörna med en stol att samla kläder på. Funderar allvarligt på att köpa en stång att hänga kläder på och göra det till en klädhörna med spegel, det skulle vara till mera nytta iallafall.

De här grejerna hittar nog andra ställen i huset att bo på tror jag. As will the Kalle Anka pockets.

Sen har mitt ena objektiv har tydligen gått sönder, det tar numera bara gryniga bilder och vägrar fokusera automatiskt, sorgen, sorgen. Men det är 5 år och väldigt misshandlat, så jag har viss förståelse. Ni som vet, var kan man få dem fixade, eller löns det ens, är det bättre att köpa nytt?

hänga

I fjol målade vi om hallen, väggarna går i vitt och grått och trappan blev lika färggrann som när en överdrivande tävlingsmänniska ska klä ut sig till bästa stoppljuset. Och den är supersnygg i sin klarröda färg, jag älskar den. Jag ska visa den sen i ett inlägg till er som inte sett den.

Mittemot trappan skulle vi då ha nya klädhängare när vi ändå gjorde om. Den gamla var inte något jag gillade eller hade valt. Men med tanke på att trappan är så pass röd som den är så ville vi inte ha något  iögonfallande men inte heller något tråkigt enfärgat. Efter att ha levt utan hängare i månader så hittade jag tillsist dessa och de passar perfekt i vår hall, inte för mycket men definitivt inte tråkiga. Formen är klassisk och porslinet är vackert. Och färgerna, ja de är färggranna, precis som jag vill ha dem.

Skruvjävlarna hade vi kanske kunnat måla vita, men det ska ju vara något arbete kvar till framtiden med.

sladden

Den med ett hästminne kanske minns att jag i somras gjorde en läslampa till vardagsrummet. Väldigt snygg i sin enkelhet blev den och dessutom är den oerhört lätt att göra själv. Man köper bara delarna (jag köpte från Lundagård) ca. 5 meter tygsladd, sockel, kontakt och tillsist en oversized glödlampa från Classes. Sen skruvar man ihop efter bästa förmåga. Nånej, jag skojar bara, ni ska skruva ihop rätt, annars blir det kanske elektrificerings-döden i ett senare skede och så kan vi inte ha det. Men kan ni inte så ska ni ha någon kunnig att göra det åt er, alternativt kan ni helt strunta i detta tipset.

 den hänger genom två små krokar i taket ner till lämplig läshöjd vid soffan.

Jag sa ju det, enkel och snygg! Så gissa om jag blev glad när jag råkade springa på en lång gammal tygsladd med en porslinssockel för 1 euro i Vasa på loppis sist. Lyckan. Den kommer bli perfekt till övervåningen eftersom vi där har ett väldigt mörkt hörn i vårt sovrum. Så det blir en lampa till bara jag får hem en ny kontakt.

vykort

Något jag gillar i vårt hem är mina vykort. De går att sätta var som helst och är lätta att sen flytta igen när man tröttnar på dem. Små detaljer som man inte binder upp sig till något med.

Som ni redan såg här så har jag olustiga danska vykort mellan hyllorna i hobbyrummet. Men jag har även vykort på fler ställen och de är inte alltid speciellt olustiga. Jag har dem på tråkiga svarta lådor, bland våra smycken* i badrummet på vinden, fast tejpat på väggen under trappan till övervåningen osv. Överallt finns de.

Detta rutiga bakom klockan är en av mina favoriter just nu men för bara någon vecka sedan var det instoppat och bortglömt i en låda.

 

Pyntigt och fint som fan där i bakgrunden. 

Den röda c-kassett hållaren på övre bilden är också en favorit just nu, den har mannen haft som ung på 80/90-talet och innehåller ännu allt från köpta roxetteband till diverse blandband. Så häftig den måste ha varit då, med handtag och allt.

*alltså verkligen smycken, inte att förväxla med "familjejuvelerna"

orange

Det är mars och fastän vädret verkar ligga efter så har jag vår. Fast det har jag egentligen hela tiden. Året runt. Älskar verkligen orange och gult. Få färger piggar upp som det. Det här är tre av mina orangefärgade favoriter i mitt hobbyrum. 

Sammanlagt har jag inte ens spenderat en tia på dem. (Kanske en åtta, fast det kan man inte skriva för det existerar så få åtta-lappar.) Men de kommer från loppis, från Juthbacka och från Purmo. Tänk så otippat. Alltså inte det att jag loppisshoppar, utan det faktum att jag verkligen en gång har befunnit mig i Purmo. 

Orange, orange.. Hur fan böjer man orange? Jag har ingen aning. I övrigt vill jag meddela att man får väldigt gärna säga hej när man kikar in hit! På riktigt, jag kommer inte efter er med en käpp eller så ifall ni hälsar. 

telefonen

Jag har i månader drömt om en ny telefon, den jag har är nämligen sjukt dålig att instagramma med, den tar knottriga bilder och det ser ut som om jag helt tappat skärpan. Men i min iver att debattera för och nackdelar angående Iphone 5 så välsignade pappa mig med vad han ansåg vara en riktig telefon. Så nu står den i köket och påminner om en tid när telefoner inte nödvändigtvis behövde vara trådlösa eller ens digitala. De var bara snygga!

Ni ba: men guuuud så smutsig dator du har.....

Jag: fokusera på telefonen nu bara, ok? det är den där jäkla vårsolen.

Den funkar dessutom, ja till att ringa med, inte till Instagram direkt. Alltid något.

ps: vill man följa mig på instagram så heter jag maricaost