Halltavla

För något år sedan gjordes det flitigt halltavlor på bloggarna. Men eftersom jag då är från landet så hann jag inte med i svängarna då det begav sig, jag hade väl troligtvis fullt upp med att bo under en sten eller mjölka en ko, så jag gör en nu istället. Bättre sent än aldrig. Att den går i grått är helt taktiskt eftersom vi i övrigt har väldigt mycket färg i vår hall.

Nu ska jag bara få beställt hem en utskrift av den på ett stadigt papper sen smäller jag upp den i hallen. Så det så.

film på väggen

För något år sen köpte jag ett par gamla filmplanscher på torgloppis som sen förpassades till en skrubb eftersom de hade så udda mått jämfört med alla ramar här i världen. Där har de legat och irriterat skiten ur mig likt ett laxeringsmedel sen den dagen. Vad skulle jag med dem till?

Men sen fick jag nog i förrgår och smällde in en spik i väggen, tog en galge* och där dinglar den nu. Lite skrynklig och så, men jag resonerar som med gardinerna, det rätar nog ut sig. Jag tror den andra planschen ska få samma behandling.

*inte en "galge", utan en galge. Jag skulle aldrig hänga mig för några stackars planschers skull, varen ikke oroliga.

tavlan

Inte så att jag gått och dött eller så, bara det att jag varit så ofantligt trött de sista dagarna med allt vad nattskiften kombinerat med Tammerfors shoppingresor innebär. Men nu, tre liter kaffe senare på söndagskvällen så är jag på rätt väg igen. Det vill säga stirrig i ögonen och samtidigt euforisk över min nya tavla från det där svenska möbelvaruhuset alá Kamprad. Den passar så bra där i trappan.

 Skitbussig som vi pa säg!

under trappan

Tänk, nu är denna helgen redan slut, otroligt så snabbt det går. Att rama in tavlan här under trappan är väl det mesta jag lyckades åstadkomma detta veckoslut. Inte mycket, inte mycket. Men alltid något. Bilden på träkvinnan och balkongen tog jag när jag besökte Köpenhamn i höstas och nu står hon tillsist där under min trappa och nonchalant visar bröna. Lång tid tog det.

Och trappan ja, jag lovade ju att visa lite av den till er som är nya här. Vi gjorde om den redan i fjol. Slipade den lite, om man med "lite" menar mycket och målade sen med betong-färg. Luktade satan, men det var det värt. Slitstarkt så det förslår.

Och lika självklart som det var i Bullen med Martin Timell, så är det inte heller här blottar-kvinnan på bilden som har skrivit brevet*.

*bloggen 

hänga

I fjol målade vi om hallen, väggarna går i vitt och grått och trappan blev lika färggrann som när en överdrivande tävlingsmänniska ska klä ut sig till bästa stoppljuset. Och den är supersnygg i sin klarröda färg, jag älskar den. Jag ska visa den sen i ett inlägg till er som inte sett den.

Mittemot trappan skulle vi då ha nya klädhängare när vi ändå gjorde om. Den gamla var inte något jag gillade eller hade valt. Men med tanke på att trappan är så pass röd som den är så ville vi inte ha något  iögonfallande men inte heller något tråkigt enfärgat. Efter att ha levt utan hängare i månader så hittade jag tillsist dessa och de passar perfekt i vår hall, inte för mycket men definitivt inte tråkiga. Formen är klassisk och porslinet är vackert. Och färgerna, ja de är färggranna, precis som jag vill ha dem.

Skruvjävlarna hade vi kanske kunnat måla vita, men det ska ju vara något arbete kvar till framtiden med.