söndag 29 mars 2015

motion

Övertygad om att barn och man behöver motion har jag nu börjat systematiskt rasta dem på lagom långa promenader endel lördag eller söndag. Idag var det allmänt grått och trist vänder, men vi tog oss i kragen och knallade iväg, det blev till mina barndomshoods, Ryssberget.

Love it. Ryssberget alltså, rastningen däremot ska vi diskutera lite längre ner i inlägget. Här har vi tältat, nakenbadat och andats sen barnsben. Idag är det enbart tidig vår och sen höst man bemödar sig dit, och nakenbadet har upphört, detta eftersom området numera sålts ut och blivit bebyggt av sommarstugor. Men när man kommer dit, det är så mäktigt och vackert att man börjar stamma, det är den finska naturen när den är som bäst. fast än det är den färglösaste av dagar.






Rastningen ja, jag sade ju i inlägget nedan att jag kände att ultimata sommarsemestern för vår familj nu skulle vara 1800 km i bil för att jag och Kennet sen skulle vandra med småfolket till Trollsjön. Jag tar tillbaka allt efter dagens klagosång som enbart bestod av orden huuur långt är det kvar, är vi framme snaaart i olika tonskalor,  och då blev det bara max 6 km. Kan vi skylla på tillfällig sinnesförvirring och lätt enfald?


4 kommentarer:

  1. Ah, så sköna bilder! Färgerna är så behagliga.

    Sen måste jag ta chansen att återgälda modersmålslärarpinnen (som jag fick i konstutställningspodden), det heter "endera" inte "endel" ;)

    SvaraRadera
  2. det var behagligt där med, och tack för pekpinnen, hahaha! :)

    SvaraRadera
  3. Åh ryssberget. Jag har varit dit på många båtutfärder i min barndom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är samma för mig, så mycket barndom. :) härligt ställe!

      Radera