baka, baka liten kaka

När ni läser detta inlägg kan ni nu glömma bort att jag funderade på en ny bloggdesign, jag vet inte vad jag tänkte. Vi glömmer det nu, kanske man kan skylla på fylla och okunskap även om man var nykter och vettig? Det får räcka med en lite fräschare header.

Ja, som ni redan vet så är jag ju hemma med febersjukt barn, stackars lille sate kanske ni tänker nu. Och ni har så rätt, det är väldigt synd om mig. Barnet däremot skulle jag säga är i relativt gott skick om än väldigt febrigt och trött ännu.

Men för att trösta mig själv så bakade jag en äppelkaka nu i äppeltiderna och i ärlighetens namn så använde jag lite mera mjöl än 2,5 dl. Det blev nästan 3 dl skulle jag säga, det blir bättre så. Rör ihop allt, i valfri ordning, häll i en rund form med avtagbar kant som är smörad och bröad, rada på äpplena vända i kanel och sockerblandningen, strö över lite socker och kanel innan den sätts i ugnen, grädda i 185 graders varmluftsugn i ca. 25-30 minuter och passa på att vårda barn där emellan.

Rekommenderas verkligen starkt en dag som denna, kakan alltså inte det att ha sjuka barn.

utseende och sådant

Jag uppdaterade looken på bloggen. Om det blev bra vet jag inte, men det känns mera 2000-tal än det tidigare utseendet. Men jag är inte riktigt där ännu. Men idag måste ni klicka upp inläggen för att läsa dem i sin helhet. Hoppas ni kan leva med det.

Men medan jag är hemma med sjukt barn idag (det händer inte mycket då) så kan jag ju visa er lite bilder från när vi för poddens räkning var och besökte de Öppna ateljéerna i Vasa under Konstrundan i lördags. (där vid Kasern) Mycket inspirerande ställe det där. Jag vill också ha ett eget rum att skapa i där det inte nödvändigtvis råder totalkaos.  Mitt skaparrum blev ju till sovrum under förra våren så det for till reven med det. Men i framtiden så, om inte tidigare så DÅ ska jag ha ett och sakeli vad jag ska skapa då.

 Hanna höll koll på programmet och tidtabellen för oss.

 Sanna Ek målade på ett superhärligt retrotyg, och var väldigt trevlig och berättade gärna om sitt sätt att arbeta. Trevlig var bara förnamnet.

 Mattias Löfqvist målningar, han var inte själv på plats vilket var lite synd, jag tilltalades verkligen av hans målningar, stora som små.

flera av Mattias Löfqvist målningar.

Janika Norrgård-Löfqvist däremot var på plats och hon var något av det ljuvligaste jag träffat på länge. Väldigt ödmjuk och en super talang dessutom.

 Flera av Janikas målningar.

Tänk att det finns sådana här talangfulla människor i Österbottten. Folk som lever och skapar till vardags. Mera sånt!

Podden #8 måla tavlor

Måndag är ju som bekant pod-dag. Denna veckan har vi skapat och angstat så det stått härliga till.  Som ni redan såg här. Dessutom har vi talat med riktiga konstnärer och funderat på vad det är som gör vissa personer öppnare i konstnärssinnet än andra. Lyssna här vetja!

Höstlistan 2.0

Ok, hösten är här. Bloggen är vid liv och jag är så till mig i trasorna. Jag tror denna hösten kommer bli ultimat. Här ger jag er min Höstlista på varför den blir det:

Ultimata Höstmånaden:

September, baby! och där är vi nu. Sen blir det för mörkt för en lättskrämd mörkrädd typ som jag. (lite för stor fantasi bara, inget värre, jag tror jämt döden går och håller mig i handen när jag är ute ensam på kvällen när det är mörkt)

Ultimata Höstmyset:

Jag skulle vilja säga tända ljus, men eftersom min Kennet har något emot att elda oskyddat på utvalda platser i hemma så måste det bli att krypa ner under en filt i soffan för att läsa en bok under ett mycket skarpt elljus.

Ultimata Höstdrycken:

Kaffe, det är nog både vår, sommar och vinter dryck lika bra som höstdryck. eller som Jesse skulle ha valt, vin! Kanske jag ändrar mig och säger vin iallfall. Rött.

Ultimata Höstplatsen:

Här vill jag då svara Kuusamo, men eftersom det är 2 veckor tills vi åker dit så måste jag svara alla de tusen olika vandringslederna i Österbotten. Alla de tusentals älgflugorna som vistas där kan inte ha fel, det är bäst helt enkelt. Vandra och grilla korv, det är grejer det.

Ultimata Höstkläderna:

Underställ och andra valfria mjuka plagg med röv- och knähäng med en touch av stickade sockor. Hösten är årstiden när man inte måste vara sommarfräsch längre utan bara höstmysig. SÅ mycket bättre.

Ultimata Höstmaten:

Allt med svamp. Verkligen ALLT, ja eller förutom underliv då kanske.

Ultimata hösthobbyn:

Att fotografera. alla färgerna, dimman på morgonen och kvällarna, luften.  Som här i hamnen igår kväll.

Men sen är det ju också nu som alla kurser börjar och så. Man kan ju göra precis vad som helst, helt nytt! kanske att göra en pod? Vad vet jag.

Ultimata Höstmusiken:

Jag är ett stort fan av allt vad de spelar på radio så jag har lite svårt att välja. Jag är så dålig på musik, vet inte vad något heter eller vad som är coolt att lyssna på. Men något melankoliskt, lugnt och liggbart passar väl kanske så här när det skymmer.

Ultimata Höstutmaningen:

Allt tanka så mycket energi tills det att solen försvinner och vi ska försöka överleva vintern. Och att få Linda, Linn, Christina, Titti, Maria, Sandra , Nadia, Eva, Peppe och ALLA er andra (men nu hinner jag inte länka fler, måste duka bord och sånt.) att göra listan med! Nu ska är tammifan höstmysas så håret reser sig på ryggen.

resan

Jag är så till mig. Vi ska nämligen på resa, inte än men snart. Eftersom vi är charterfolk som gillar service så är denna resa så långt från mitt normala sinnesstånd som det bara går. Men vi ska alltså till Kuusamo en helg med vänner. Vi  ska roadtrippa, njuta av naturen, vandra lilla Björnrundan, dricka vin och hålla hand. Kennet och jag ska hålla hand alltså, inte så att jag håller en valfri främling i handen bara för att få det gjort. Vad tror ni om mig egentligen?

Men vad mera gör man i Kuusamo? Vad händer där, var äter man och hur i helvete undviker man att benen somnar när man sitter i en bil i 600 km?

Medan ni funderar över dessa livsavgörande frågor så fejkar jag inspirerande höstbilder snabbt åt er i PS. 

Såhär tillexempel:

Eller såhär:

Detta är en mycket enkel effekt som bara tar någon minut att göra, visst ser man på den att den absolut inte är äkta, men om man bara vilar ögonen en sekund så varför inte? Bilderna är tagna vid Kimobruk ifall någon inte är bekant med stället.

konstveckan

Som ni vet så har ju jag och Hanna konstvecka i podden. Jag har angstat hela veckan och inte kommit mig för att måla, bara stirrat intensivt och lätt elakt på duken. Precis sådär föraktfullt som små hundar tittar på en. Det är ju så svårt när man tänker för mycket på resultatet eller främst det att jag skulle bli tvungen att visa upp det för er. Men så i morse så stängde jag bara av internet och tog vad jag hade här hemma och sen målade jag fritt. Sådär utan att följa regler, och det funkade. Här är en liten sneakpeak på resultatet.

Om jag tyckte det blev bra och tror att jag kommer bli en stor konstnär nu?

Nej, det kan jag inte påstå, men jag hade himla roligt och jag håller tummarna och hoppas intensivt på att barnen ska slåss om tavlan sen när jag dör. Ni får se den mera i sin helhet sen när den har torkat och hängt sig och på måndag kommer en noggrann rapport om skaparångest och annat i podden.

Trevlig fredag alla!

dagens ute

Igen jag vet, men vi är inte annat än ute nu, plockar svamp och idkar annat hurtigt friluftsliv. Denna höst kommer vi leva på svampsoppa och all denna friska luft. Men jag räknar att det är lika bra att passa på medan lusten finns att vara ute. När snön kommer brukar jag sen gå i ide för att vara osynlig hela vintern, exakt som björnarna* och så.

Ni tror ni fått fel på ögonen och ser suddigt redan idag fast det bara är torsdag och inget vin är uppdrucket? Nej, nej, det är jag. Det är inte så att jag fotografera bilderna suddiga, jag bara ger dem ett litet gaussiskt skimmer i PS.  Ni undrar vad skillnaden är? ööööh… tja.

* Ända skillnaden mellan mig och björnarna är väl att jag inte redan nu börjat äta rötter och kvistar för att få en passlig propp att förstoppa min tarm med som sen ska hålla magen i schack ända till mars. Fiffiga rackare de där.

Stråkaviken, Abborgrundsbro, Ryssberget och en rabattkod till er

I förra veckan fick jag hem ett kuvert som jag så har längtat att få visa er, men jag var tvungen att få dem delvis på sin plats först. Det jag fick var nämligen tre snygga posters av Maja Hurme som arbetar som bl.a. layoutjournalist och illustratör och är bosatt i Helsingfors men hemma från Maxmo. (för er skärgårdsbor så är det Eija och Jussis flickon)

Och på tal om Skärgården och denna serien som heter November så är de förutom härliga och snygga även målade som små glimtar av Maxmo. Den till vänster i blå/gröna nyanser ligger mig närmast hjärtat, den heter nämligen Stråkaviken. För er som inte vet vad Stråkaviken är så kan jag meddela att det är en vik med båthamn, bra belägen precis bredvid en kiosk och det är även där mitt barndomshem ligger. 

De andra heter Abborgrundsbro och Ryssberget. Även de platser från min (och många andras) barndom. På Ryssberget tältade vi tills vi blev tonåringar och under Abborgrundsbron satt vi först och fiskade och senare i mopedåldern pysslade vi väl mest med tjuvrökning och kanske lite hångel där.

Dessa är i A4 storlek (men de finns även i större storlekar) och nu hänger den ena fint vid mitt arbetsbord och inspirerar och jag kan njuta av den varje dag. De andra ska komma upp dit med så snart jag har fått tag i fler  byxhängare i passande storlek.

Och om ni gillar dessa lika mycket som jag gör så har ni nu chansen att få köpa posters till -15% rabatt. Ange rabattkoden NOVEMBER1 i kassan så reder det sig. (ni kan se det som det perfekta julklappstipset.) Klicka här för att komma direkt till Maijas webshop.

Detta inlägg är ett samarbete med Maija Hurme Illustration

Leveransernas dag!

Igår kväll hittade jag denna bok i postlådan, tusen tack Sandra, nu ska jag lusläsa den och photoshoppa mig till sömns på kvällarna! 

Dessutom kom mitt objektiv idag! Jag kan bara säga att det känns rejält och bossigt! Jag tänker mig att det är med sådana mått man mäter objektiv, rejälhet och bussigness. Om ni vill höra andra snabba bedömningar måste ni fråga någon annan med bättre ordförråd än jag eller så väntar ni bara lite tills jag använt det en tid och kan vara mera exakt. Återkommer!

naturen.nu

Den är vacker nu, mycket vacker, speciellt här i Vörå är den nästan magisk! Gott så! Ha en bra tisdag alla!

Nyfiken i en pod #7

Måndag är poddag! Denna vecka funderar jag och Hanna på hur man borde ta tag i saker. Sluta skjuta upp eftersom det egentligen bara är att skjuta sig själv i låret. Vad fick vi gjort, vad borde vi ännu göra, vad skäms jag över att skita i att göra?

Och om ni undrar varför vi blir avbrutna hela tiden så sprang barn, män och katter i våra fötter under hela inbandningen denna vecka som om vi bodde i ett kollektiv utan regler för personliga sfärer. Det om det, resten får ni lyssna själva. Bara klicka på play här under. Alla måste lyssna.

Här hittar ni även vår Facebooksida om ni vill diskutera saker med oss eller bara annars kika på vad vi har för oss.

PS: Förresten så inledde ju jag och Hanna även vår konstvecka i podden nu för avsnitt 8 och sen råkar det sig så att  jag har ett superfint erbjudande på kommande till er här på bloggen, från mig och en samarbetspartner, som faller just inom de ramarna.  Konst alltså, det liksom bara råkade passa samtidigt. Men mer om det senare i veckan! Det vill ni inte missa.

my new baby

Officiellt så köper jag inte något bara för att jag kan längre, det här med slentriankonsumtion är inte riktigt för mig har jag i något skede bestämt. Men så händer det sig alltid nu som då att jag blir en  riktig kappvändare och köper något dyrt till bara mig själv och är sen så till mig i trasorna att jag nästan får vrida ur trosorna*. Som nu till exempel!

Se nu bara vad jag beställt hem. Ett Tamron 24-70 f/2.8 Lyckan, lyckan. Eftersom min kamera inte är en fullformat så blir brännvidden bli ca. 36-105 och det kommer funka perfekt vid porträtt. Perfekt! och sen om några år när jag skrapat ihop slantarna till en fullformat så funkar det då med. Så PERFEKT!

Mer info om objektivet hittar ni här.

bilden är från tamron.eu

Och tack Anna-Lena för hjälpen ang. objektivet, jag är ju en sådan velpotta att det är bra med feedback och hjälp. Sa jag redan att det kommer funka perfekt tror jag?

*inte bokstavligt talat, det är bara ett uttryck. Men skulle det inte vara ett objektiv så skulle det få hamna på min ligglista, inte för att jag har en sådan lista, men alltså OM jag hade en och ja OM det inte var så otroligt o-liggvänligt. DÅ skulle det vara där.

syster

Ikväll var min lillasyster med familj på kaffe till oss. Hon är i snitt så gravid som en kvinna kan vara med sitt tredje barn just nu och kommer knappast vara det länge till så vi passade då på att ta några bilder på magen nu innan det är försent. Men med 4 redan springande barn runt våra fötter var det nog allt annat än lätt.

Dessa behöver kanske lite mera redigering av bakgrunden i framtiden men här är några snabba smakprov på bilderna vi tog på Annas mage. Rena, enkla och avskalade, inget extra tjafs helt enkelt. 

om jag lider av svamp undrar ni?

Jo, det kan man väl säga, det gäller väl både mig och min man denna höst skulle jag vilja påstå.

 

 

höst

Eftersom min älskade Nissan* varit på service så har jag varit tvungen att gå till ställen dessa dagar. Med fötterna riktigt, väldigt tidigt 1930 tal över det hela, hade jag tur kunde husbonden köra mig med hästen och kärran till butiken så jag kunde handla mat till familjen, annars fick vi klara oss på rötter och bär från naturen.

Om jag tycker om att vara utan bil och leva lite mera ekologiskt undrar ni?

Jomenvisst, om "tycka om" i detta fall betyder att känna sig som en vars ben blivit tejpade till stolsbenen samtidigt som en ska vara den som panikartat springer och hämtar både smör och ketchup eftersom det glömts att ta fram till bordet när det dukats och nu sitter barnen och enligt egen utsago "svälter ihjäl" medan de väntar.  Alltså vad jag menar är bara att det är lite krångligt och allt tar lite längre tid när man som vi bor här på landet. Inte att hämta saker ur kylskåpet då, det hade varit skitkrångligt för alla, men att vara utan bil.

Men alltså de påtvingade promenaderna då, helt okej, men idag hämtade vi hem bilen, skönt! och på promenaden dit höll solen på att gå ner, vackert. Det märks verkligen att vädret har svängt nu och att vi bor på landet. Att kylan kommer, att bönderna jobbar och att man är lite mera lugn i själen och takten mattas av från sommaren. Augusti tar slut och hösten börjar. Ännu skönare!

*Gud skapade alltså jorden, människan och Nissan Almera -97:ans modell. Jag vägrar byta ut den förrän den dör en ärofylld död ute i spännande tjänst. Om man med spännande tjänst då menar vägen jag kör mellan Oravais och Hällnäs, typ Karvat-langbackan och annan tuff terräng.