svartvit sommar

Härkkas vilken sommar det har varit, men imorgon är det villavslutning och finito med det. Eller egentligen kan väl inte moder jord skryta med sin väderprestation de senaste två veckorna riktigt, lite mera än 12 grader och regna måste man nog prestera innan man kan sprätta i hängslena och göra sig till om ni frågar mig.  

Men om vi tänker tillbaka till juli så var det ju bra. Måste fokosera på det. när jag tittar igenom mina juli bilder har jag några svartvita jag gärna delar med er.

Bra sommar, bra ljus.

redigera och sånt.

Jag vill börja med att jag säga att jag är ingen van bildbehandlare. Men för att själv kunna se mina framsteg i framtiden så lägger jag upp inlägg som dessa. Lite som när små pojkar kissar ute, de vill gärna se om det går att kissa längre än sist. Men för att göra det så måste man ju ha en standard utgångspunkt varifrån man mäter och eftersom det inte fungerar för mig att klättra upp på största stenen på gården och bedömma min redigering därfrån så kör jag det här på bloggen istället.

Man blir blind för redigerade foton nu för tiden. Det finns knappt familjealbum längre med oredigerade bilder (eller det finns knappt familjealbum överhuvidtaget) och man slutar se förändringarna som görs i bilderna om än de är väldigt tydliga.  Jag minns* tiden när man bara smällde upp en bild på nätet eller i albumet utan att ens göra horisonten rak, det är en tid som inte finns längre.

Men till saken hör att jag gillar redigering och jag tänkte visa redigering på en exempelbild från sommaren när jag under en båtutfärd passade på att fotografera denna damen.Tyvärr är skärpan i ögonen dålig, men det är inte pointen med denna bilden just nu, det är ju bara en exempelbild, så det en annan gång.

1. Oredigerad, fotograferad i solnedgången i motljus och en reflektorskärm som gjorde att vi fick det gyllene och jämna ljuset i ansiktet. lite för mjuk bild för min smak.

2. Jag är en sucker för kalla färger just nu, det kanske ändrar nästa vecka, vem vet så jag tog bort nästan alla röda och orangea toner i LR.

3. En enkel sak för att få mera spänning och form i ett ansikte tycker jag är att skugga och efterbelysa ( Jill Greenberg-effekten som det kallas) men man ska vara försiktig för det blir snabbt onaturligt, och det är inget jag är speciellt bra på ännu, men det är något man med tiden lär sig bättre tror jag. Öppnade bilden i PS, kopierade den, skuggade och efterbelyste lite, drog ner på lagrets synlighet och sparade.

Så i efterhand kan jag inte säga att det är stora förändringar som tar lång tid, men det är inte alls samma känsla som i den första bilden. Vilken som är bättre, säg det, ingen som vet för det är alltid upp till betraktaren. men jag gillar själva redigeringsprocessen, bara man kommer ihåg att inte jämföra sig själv med de ljusa perfekta bilderna vi matas med idag utan se det mera som fantasi och konst.

*så tant av mig att minnas saker, jag vet, snart får jag väl vallningar med.

fotokurs

I veckan var jag på första fotokursträffen, så spännande (det är väl egentligen en fortsättningskurs om än jag inte gick grundkursen och den arrangeras av MI) och jag ser så framemot att lära mig mera om bildbehandling och även den teoretiska delen. Dessutom har jag så många nya bilder i mitt huvud nu, bilder som måste fotograferas och det snarast möjligt.

Jag ångrar egentligen lite att jag inte började kursa mig tidigare inom fotografering. Då hade jag nog utvecklats snabbare om jag kunnat hantera kameran bättre från början. Men samtidigt har jag ju fått testa mig fram istället till bra resultat. Något jag märkt med mig själv är att jag den sista tiden mera har börjat planera mina fotograferingar. Inte landskaps och naturbilder då, mer än att man ser till att de nu inte är sneda som satan eller har dålig skärpa, det är ju bilder som kommer till en när man möter dem. 

Det är mest porträtt som jag planerar, ser dem inom mig och sen måste de ut, men det är ingen brådska. Oftast skissar jag ner dem i ett häfte, funderar vilket slags ljus jag vill ha, hur jag vill bildbehandla dem i efterhand. Sen ligger de där i mitt häfte och väntar på resten av informationen. Var de ska fotograferas, när de ska fotograferas och vem man ska ha på bilden. Det ska vara rätta platsen, rätta ljuset och rätta personen. Ibland så har man bara ett av dessa och måste leta efter de andra. Just nu har jag 2/3 för en höstbild jag planerar. Jag har platsen och jag har personen, så det är bara ljuset kvar. På lördag tror jag det blir bra, då ska solen skina, jag hoppas det iallfall och det måste vara på förmiddagen för att min plats inte ska vara i total skugga. Ljuset är ju något av det viktigaste och svåraste. Om inte det är med så är det bara att vänta vidare. 

en andra plats som kännas som en vinst!

I somras såg jag att Vasa Andelsbank i Oravais ordnade en fototävling för att hitta en bild att pryda en av kontorsväggarna med efter att de flyttat till nya utrymmen. Idag hade de den officiella invigningen och avslöjade då även vinnaren. Vi var 3 tävlande som blev ombedda att komma dit.  Över 80 bidrag hade lämnats in och bland alla dessa kom jag på andra plats. Jag är så glad, tänk att man får pris och kaka för en bild man tagit! Jag har aldrig deltagit i fototävlingar tidigare utan mest fotograferat för min egen skull. Det är något lätt angstigt när någon annan ska bedöma din prestation, eller bild i det här fallet. Men jag är så glad att jag var med. 

Denna bild var mitt bidrag. Det är fotograferad på en skogspromenad på Plasskatan i Maxmo vid midsommar, redigerad sen  i LR5. Det är ingen landskapsbild, det är inte heller en detaljbild, utan det är något mittemellan som fångade min blick och den gav mig en andra plats. Gott så!

nikon d5200 + nikkor 18-55, 32 mm f/4,5 1/200 sek

Klickar ni Här så kan ni se vinnarbilden som togs av Maria. Grattis! Tack Vasa Andelsbank i Oravais.

Nyfiken i en pod!

Hörni, Hanna och jag gör en pod, Nyfiken i en Pod. Den handlar om att vi gör saker annorlunda, prova på nya utmaningar, tvingar oss att tänka nytt i vardagen. Vi provar på ny skit helt enkelt och sen utvärderar vi det på måndagar.

Man hittar oss HÄR och i det senaste avsnittet så har vi bland annat slutat fokusera på vad vi presterar i vår vardagsmotion i form av tider och kilometrar och istället har vi roligt och ritar t.ex snippor i telefonappar med våra promenader. Såhär, det är en konst att lyckas med det med! Vi funderar även hur man kan motionera mera i vardagen utan att det känns tungt fast man är en soffpotatis som jag. 

(det här är alltså Hannas snippa, min hittar ni här på vår instagram @nyfikenpod )

finska hösten

Finska hösten, snart är den här, den fängslar mig och min blick lika mycket som ett par bikinibröst fängslar en mopedpojke på försommaren. Jag menar, finns det något mera underbart än den kommande månaden nu? Solen går ner på kvällarna, daggen ligger i gräset på förmiddagen och det finns en friskhet i luften när man andas. Dessutom är det världens bästa färger som kommer nu när det gäller fotografering. Som jag älskar det!


Vill man dagligen se lite mera av mina bilder så följ mig på instagram @maricaostfoto se det som ett tips!

sommarbil på bröllop

Få saker ger mig sådan sommarkänsla som gamla bilar. I helgen hade jag äran att närvara på en vigsel där denna fina gamla Cadillac körde brudparet. Lacken, formen, linjerna, man får säga vad man vill, men de visste nog bättre hur man designade bilar på 1900-talet. (och tv-spel och barnleksaker och…ja jag kunde fortsätta i evighet, egentligen är det väl bara när det kommer till axelvaddarna som deras smak var lite tveksam)

Nikon d5200 nikor 50 mm f/1.8, ISO100 50 mm f/2.5 1/250 sek

ISO100 50 mm f/2.5 1/250 sek

Och om du gillar bilderna så dela gärna med dig med dina vänner genom att klicka på gilla knappen här under! 

3 P

Nikon d5200 nikkor 50mm f/1.8,  ISO 100 50mm f/8.0 1/250sek

ISO100 50mm f/8.0 1/160sek

ISO100 50mm f/8.0 1/160sek

Mina tre tillfälliga kärleks-P kombinerade jag idag, porträtt, photoshop och pvatten. (close enough) och såhär blev resultatet. 

Men alltså vi måste prata om photoshop, som ni såg på bilden på Cappe nedan så överdoserar jag photoshop i vissa av mina bilder just nu. Det får vara mer än nödvändigt och det får synas. Bilder är inte bara bilder, de är små bitar av konst som man får forma som man vill. Photoshop och jag har en intensiv kärlekshistoria just nu. Jag kan väldigt lite om detta program så vi är ännu i det utforskande, trevande stadiet och jag älskar det, det får en att bara vilja ta ett riktigt punggrepp på dataprogrammet ibland, men det går ju inte tyvärr, så istället visar jag min kärlek genom att betala Adobe en förmögenhet i pengar. Men varför har jag inte tagit mig tid till detta program tidigare?

Och kom ihåg, är bilderna suddiga på din smarttelefon så klicka upp dem bara vetja, jag inbillar mig nämligen att ni alla ligger i skuggan och läser detta i en alltför liten skärm. 

Och ja, ännu en sak, om ni gillar bilderna så klicka gärna på gillaknappen här nere med, då skulle jag bli jätteglad!

simma

Det är så varmt nu att vi spenderar mesta tiden i vattnet, speciellt barnen. Igår kväll när den starkaste solen hade gett med sig så passade jag på att fotografera "lillen" när han simmade, men eftersom han mest är under vattnet så är det lite svårt att få honom fångad på bild.

Ingen blixt, bara solen och vattnets reflektioner som ljus. Hade varit roligt att ta den i motljus, men då skulle jag ha behövt knöka med min reflektorskärm till stranden och det hade jag inte ork med eller pojken tid med.

Nikon d5200 70-300 mm f/4.5-5.6 ISO 100 f/5.6 1/400sek

Ps: Jag kan konstatera nu att bilden ser suddig ut i mobilen om man inte klickar upp den, vad det beror på måste ni fråga nån annan om, typ en dataintresserad, någon som kan väldigt mycket om väldigt svåra saker helt enkelt. Eller så går ni direkt till gud med frågan, det är väl enklast så.

bilder

Som jag skrev i min presentation nu så har den här bloggen har varit många saker. Men det som egentligen fått mig att vilja blogga genom åren är väl det att den gett mig utrymme att fotografera och visa mina bilder vid sidan av texten. Nu efter ett uppehåll på flera månader, som känns som år, så börjar mina bilder finnas över allt i min dator igen, skrivbordet är fullt, mappar finns här och där och jag håller på att bli galen av denna fotoröran och därför öppnas bloggen igen. (den har ju alltid varit ventilen som hållit mig från vansinnet och dårhuset)

Men istället för att fotografera och skriva om det runt om mig, så ska ni mest få se mina bilder, de kommer när de kommer, jag lovar inget. Ibland har jag flow och ibland inte. Och jag har gett mig fan på att lära mig photoshop och det går sådär, men jag hoppas det går framåt iallafall.

Smörj och sånt

Jag vet inte med er, men jag darrar iallafall som ett par löständer i en isvak när jag tänker på solsvedda ben som lyser ilsket röda och fula, hud som flagar blåsor som tar ont. Jag är den som solar i skuggan och smörjer allt och alla. Jag och barnen kommer säkert att vara blekast i kvarteret efter denna orgie i solskyddsfaktorer och olika sorters smörjmedel. Man kan se det som en fetisch eller mani om ni vill eller bara cancerförebyggande. Nu börjar jag gå ner till 30 men mest kör jag på 50+ För det är så jag gillar det. (jag pratar ännu solskyddsfaktorer här)  

Förlåt om bilder och text sen inte är så fina på era datorer, men jag orkar bara telefonblogga. 

Sol, sol, sol

Här är allt så lugnt. Nästan så man dåsar till mellan varven. Klumpigt letar man med två fingrar på halsen för att förvissa sig om att man har puls och inte gått och dött njutningsdöden. Jag borde semestra oftare 

Appar för barn

Ni som av princip bestämt er för att barn mest ska leka med kottar och pinnar och anser att barn inte bör  tillåtas använda teknik vid ung ålder, duktiga ni! Kan ni nu genast, och jag menar verkligen genast, rikta er blick högt upp till vänster/höger och klicka sedan ner detta fönstret, ta på er skorna, täckbyxorna och jackan, placera sen dig själv på utsidan av ytterdörren och då kommer det hända något fantastiskt för er del.

Sådär, nu när de gick ut i friska luften för att leva som de lär och agerar goda exempel för sina små, så vill jag fråga er andra då som ännu är kvar:

Vilka lärande/givande appar till Ipad skulle ni rekommendera till 6-8 åringar just nu? 

outfittar och annat dravel

Som den semesterkranka kvinna i medelåldern jag är så spenderar jag nu mina dagar med att tänka i sommarklädestermer. Matchar och sådan skit som jag egentligen till vardags anser mig stå över, iallafall om ni skulle träffa mig på gatan och fråga. Men idag vill jag bara packa naturnära färger, enkelt och fint. Men frukta inte, imorgon vill jag antagligen packa neonskrikigt 80-tal. Egentligen borde det väl räcka med en bikini och en tandborste med tanke på vädret de lovar, men har jag 20 kg till mitt förfogande så har jag. Om det inte blir detta i kappsäcken så blir det något annat, typ småsten. Men risken finns att gnejsen skulle skava lite obekvämt mot låren när man går ut på kvällspromenaden.

ps: gick ni på den enkla att vi skulle ha gator här mellan åkrarna i Vörå?

ett fast 50 och några tulpaner

Kennet och barnen välsignade ju mig med ett fast 50 mm 1.8 i present och jag älskar det. Ett bas objektiv som jag redan nu känner att kommer bli mitt nya vardagsobjektiv. Ett som sitter på kameran mest hela tiden och jag ser nu så fram emot att få använda det på semestern och att få fota med ISO 100. Vardagen här tillåter sällan det nu.

Även ett nytt kamerahus har jag tänkt på länge, det här har jag siktat in mig på och tänkte köpa mig i vår. Alltså inget fancy utan en ny baskamera som täcker in mina behov. Jag är ingen kameraväsk-typ nämligen men drar med kameran överallt, den vilar då tryggt bland allt annat skräp i botten på handväskan, så den får inte vara för stor eller för dyr. Den jag har idag är från 2009 och börjar vara sådär*. Det jag är lite irriterad på är att den har så få fokuspunkter (endast 11) och sen kan jag inte filma med den. Men tills vidare nu så får den gamla duga för inte är den helt rotin heller.

Här är några av bilderna jag hunnit ta i kväll med mitt nya objektiv. Tulpaner förknippar jag numera alltid med min födelsedag, det har ofta blivit så att vårens första bukett kommer till oss då, så även detta år. Det är något så vackert över dem.

*det är ett hard knock life för den som Jay-z och kidsen i Amerikat skull sjunga.