var goda, diskutera!

Inspirerad av denna podd så tycker jag att vi kan bjuda till och ägna oss åt lite tidsfördriv såhär i påskveckan? Nämligen den djupa leken Vad skulle du hellre… 

Alltså, jag ställer här första frågan, du fellow person som sedan svarar på denna frågan i kommentarfältet, ställer då en ny fråga som sen nästa svarar på och då får vi ju oss ett litet ekorrhjul som snurrar i evighet, eller iallafall tills det att vi kommer på något bättre att spendera tiden på.

Så jag börjar:

Skulle du hellre raka av dig ögonbrynen eller få din näsa bruten 1 timme före ditt enda körkortsfoto för all framtid tas?

ps. det tar en minut av ert liv så alla bör deltaga, även min moder. Låt mig alltså få ta del av era sjukaste frågor.

motion

Övertygad om att barn och man behöver motion har jag nu börjat systematiskt rasta dem på lagom långa promenader endel lördag eller söndag. Idag var det allmänt grått och trist vänder, men vi tog oss i kragen och knallade iväg, det blev till mina barndomshoods, Ryssberget.

Love it. Ryssberget alltså, rastningen däremot ska vi diskutera lite längre ner i inlägget. Här har vi tältat, nakenbadat och andats sen barnsben. Idag är det enbart tidig vår och sen höst man bemödar sig dit, och nakenbadet har upphört, detta eftersom området numera sålts ut och blivit bebyggt av sommarstugor. Men när man kommer dit, det är så mäktigt och vackert att man börjar stamma, det är den finska naturen när den är som bäst. fast än det är den färglösaste av dagar.

Rastningen ja, jag sade ju i inlägget nedan att jag kände att ultimata sommarsemestern för vår familj nu skulle vara 1800 km i bil för att jag och Kennet sen skulle vandra med småfolket till Trollsjön. Jag tar tillbaka allt efter dagens klagosång som enbart bestod av orden huuur långt är det kvar, är vi framme snaaart i olika tonskalor,  och då blev det bara max 6 km. Kan vi skylla på tillfällig sinnesförvirring och lätt enfald?

söndag

1. Klockan ska ställas om, vem har hittat på detta blahaj? jag är alltså en timme sen redan idag tiden går alldeles för snabbt.

2. Men när vi pratar tid och snabbt, fatta att det är nu över 1 år sen vi fick Kennets fabrys diagnos och kan nu säga att det trots allt går ihop med vår vardag och påverkar inte familjens liv sådär mer än nödvändigt i allmänhet. Vi måste bara planera våra semesterdatum lite bättre.

3. och ja semester, det är nu 32 dagar tills vi åker till Turkiet och 14 år sen jag var där sist. Vilken ljuvlig vår det blir.

4.  Men våren då igen ja, allt damm i världen tror jag nu i mars har hittat sitt bo i vårt vardagsrum och idkar sen intensiv älskog alltid när solen lite skiner in genom fönstren.

5. Och jag kan inte bry mig mindre för det är 48 veckor tills vi far till Thailand. woohoo.

6. Jag vet, lite för länge att spänt vänta på det, men jag har märkt att de här veckorna går sinnesjukt snabbt och jag älskar att vara på väg till ställen, speciellt soliga, varma ställen..

7. Att resa är lite som sommarlovet när man var barn. först var det jättelångt, sen var det bara plötsligt bara där och sen slut. Både så med väntande och resor.

8. Och nu googlar jag sommarresor när jag tänkte på sommarlovet. Jag vill roadtrippa, vandra, fotografera och ha familjetime, spontant tänker jag Abisko och trollsjön som slutmål och lite annat där på dit och hemvägen, men det tänker ännu inte resten av familjen, så det kan lika bra bli powerpark eller en grillkorv vid stranden.

Sekunden före jag låg på rygg bland kottar och ris

Nej, detta är inte upptakten till en sexig story baserat på sanna upplevelser som utspelar sig i skogsmiljö trots rubriken.

Utan idag vandrade jag och min homie Emma runt i skogen med våra kameror och en stundvis lite lössläppt Awa. Så roligt att för en gångs skull fotografera något man kan locka på och muta lite så kommer det springande.  Hon var lite som en superhjälte på bilderna (och relativt oskarp sådan på flera av dem)

Men sen sekunden efter denna bilden vet jag inte vad som hände utan där låg jag då sen och sprällade med armar och ben medan jag blev överröst med kärlek* av Awa och desperat försökte rädda min kamera från att dö hunddöden. Men roligt hade jag, gott så!

*fortfarande - inte den typen av kärlek!

skogen

Förresten, har det slagit er hur trevlig och pre-krankig skogen är nu i mars-april? såhär grön var Västerö vandringsled förra lördagen. Där gick vi och trallade på vårt modersmål ett, två, tre, fyr, fäm å sex å sjuuu… ut i skogen tåga alla nu…. medan vi kände oss som kakkakaffe med familj. 

En promenad där rekommenderas verkligen alla naturälskare i Österbotten med omnejd för frisk luft är nog dånarin det, för att inte tala om grillkorven man förtjänar.

lördag

Ibland ser jag vår framtid i vitögat på lördagar. Barnen har gått ut och leker med vänner och Kennet och jag dricker kaffe i en hel förmiddag i morgonrock och lätt sunkiga *myskläder. Då slår det mig att vi inte har långt kvar till detta lugna tillstånd 24/7. 

Om än jag njuter oerhört av detta nu i dag så vet jag inte hur det känns att detta ska vara standarden hela tiden i framtiden. Vad gjorde man före denna tiden då man reder upp fighter om vems tur det är att spela Clash of clans eller det att man spenderar en alltför stor tid att leta efter handskar som någon "lagt precis dääääär!"

Jag måste alltså få en hobby. Tur att jag och Hanna har podden då kanske ni tänker, och ni har alldeles rätt. För vet ni via den har vi ju nu blivit med PT! David Fred från bfl.fi (så roligt, så roligt, nästan lika roligt som att få en kattunge. Samma glädje, helt andra krav, jag kan inte direkt pajja på David för att han ska vara nöjd, det skulle bli lite konstig fiilis då har jag på känn.) och tanken är att jag ska nå det stadiet när jag njuter av att springa och längtar efter svett under armarna och heta röda kinder. I höst har vi anmält oss till Tjejmilen och där ska vi springa med 33 998 andra kvinnor. Känns superbra! fortfarande inte svettdelen, men det att jag har ett mål.

Men nu när jag har fått ett träningsprogram, motivation och annat viktigt, så har jag en sak kvar, nämligen att välsigna mig med ett par ordentliga löparskor, så ni som vet, vad ska man ha, vart ska man åka för att köpa dem och det viktigaste, vilken klatchig positiv färg ska jag satsa på?

vill ni följa min och Hannas väg till tränande hälsosamma kvinnor så kan ni göra det på podden. Här är det första avsnittet gällande träningen och där mäter vi vår kondition. 

*Ni vet ju att allt är förlåtet i fashion om man kallar det mys. Så om jag har på mig mina äldsta, urtvättade klädesplagg med ett gummiband som inte längre förtjänar titeln gummi, så är det mina mystrosor och alles is gut.  

coolheten

Ibland är det svårare att motivera den naturliga coolheten man anser sig besitta. Ni vet som när tillexempel känner exalteringen i kroppen när introt till Let's Dance börjar och man gottar sig i den fantastiska fredagskvällen man har framför sig. 

Jag får säga som Tony, MÄÄÄN snälla någon: giv mig ungdomen, tuffheten och den goda smaken när det kommer till tv:program tillbaka. 

tja.

Ibland när man inte hört av sig till en gammal vän på onödigt länge så är det kanske bäst att bara ignorera tystnaden och hälsa som om det var i går. så Tja! ( som om jag sku hälsa på det sättet, nå hej hej är väl kanske mera i sin ordning.)

Vi fortsätter nu som om inget hänt, ok? ingen ställer till en scen och börjar lipa eller så bara för att jag återkommer från det döda såhär en vecka före påsk och på så sätt lite stjäl Jesses thunder helt oavsiktligt.

en vecka på hösten

Dagarna är för korta, bara att konstatera. men lite snabbt vad vi gör:

- Bandat ny pod som kommer på måndag

- Druckit gott fredagsvin.

- Gått i skogen med min lillebror och sett vintern

- Har höstlov, hur mycket man nu kan ha det som arbetande kvinna, höstpekkas kanske?

- Lagt upp min son på youtube, visa era barn klippet de kommer älska det och sen vill de börja pyssla stuff såhär på lördagen och allt! Och Linus hälsar att ett nytt avsnitt kommer nästa fredag.




- Planerat in en resa till Seinäjoki idag, vad gör man där riktigt?

så mycket som hänt så lite det bloggats.

Jag har efter förkylningen inte gjort annat än rusat lite hit och dit som en lätt uppstressad apa de sista dagarna. Men medan jag redigerar lite höstbilder så ska jag dela med av de två senaste podavsnitten! Så här har ni podmaterial som räcker till både en dammsugning av huset och en snabb promenad runt kvarteret.

I avsnitt 12 så där får ni veta hur machokulturen inte finns med på älgjakten och i 13: onde avsnittet hur man skriver poesi med ordet anus.



det ni, inte illa kissat såhär på kvällkvisten av mig tycker jag.

förkylningen från helvetet och podden

Hej igen, vet ni den här förkylningen som slagit ner sina bopålar i mina bihålor är precis som jobbiga släktingar direkt invandrade från helvetet. Den bara tär och tär, men det händer liksom ingenting. Men för att muntar upp oss kan vi ju alla lyssna på podden Hanna och jag bandade i helgen medan jag ännu var på benen. Alltid nåt.

veckans Nyfiken i en pod! #10 ligahockey

Ifall ni inte redan har lyssnat på veckans Nyfiken i en pod så ska ni genast ta och göra det.



Här hittar ni oss på Facebook

En vecka bara far

Eftersom jag inte drabbats av död så vill jag bara meddela att veckor idag är mycket kortare än de var tidigare. De kommer och så är de över på en blinkning. Jag menar från att i måndags ha legat på soffan och lekt fårfäll till att i helgen roadtrippa 1200 km genom Finland och bl.a. vandra Pieni Karhunkierros i Kuusamo, hardcore geocacha i Kajana och lunchat i Uleåborg så har det bara låtit swosch.

Nu ska jag börja gå igenom mina foton så återkommer jag med flera bilder sen.

kan man annat än älska norra Finland?

Podden #9 förebilder

Ny vecka, ny podd! I denna funderar Hanna och jag på våra förebilder, allt från en kvinna som heter Mona till McGyver. som vanligt måste alla lyssna!

   Man får även kommentera här, på FB eller varför inte maila oss med synpunkter till nyfikenpod@gmail.com

Kvällens PS

Jag älskar att kombinera bilder i photoshop. Som här, två bilder jag gillar och sätter man ihop dem, jobbar lite med lager och så, då blir det en najs effekt. Som dessa två, en från skogen här i knutarna och en på min äldre pojke, båda fina på sitt sätt, men även tillsammans.