boken

Jag älskar att läsa, men jag är ingen sådan som läser i hyperfart. Jag är ingen wonderreadingwoman, jag är en normalreadingsvenssonwoman. En bok i veckan brukar jag försöka hålla mig till och det känns passligt.

För ni vet ju hur det är, man hinner då börja på boken till helgen, känna in den, är den bra så hamnar man oftast i ett lite snett och destruktivt förhållande till den där den håller en vaken om nätterna, gör en försenad och ofokuserad. Ni vet när den tar ens tid på eftermiddagen så att barnen börjar fråga när maten är klar och man inser att klockan är löjligt mycket och man förlustat sig med boken alldeles för länge och inte har haft en tanke på att göra mat. Man svarar sen barnen det enda möjliga.... Snart, snart, jag ska bara läsa klart den här sidan först... 

Sen hinner man läsa klart den till början av veckan, göra slut med den mentalt, processera, sakna karaktärerna, mata barnen och när helgen kommer igen så är man mogen att klä upp sig och gå ut för att plocka upp ett nytt billigt litet nöje, om det då är ut bokhyllan, från butiken eller via internet, sak samma, bara man har något nytt att njuta av kommande tiden.

Eller jag vet ju inte hur ni läser, men så läser nu iallafall jag.

Jag läser sällan på engelska, men denna veckan gör jag. För mig gör det att jag läser mycket långsammare, men också mycket, mycket noggrannare. Och denna veckan är det denna boken.

Malin hade rekomenderat den på sin blogg och jag kan bara hålla med och rekommendera vidare. Språket i denna alltså, det är så vackert. Så mjukt. Berättelsen är också fin, men mest förförs jag av språket. Läs, läs!

hej bloggen

Jag ber så mycket om ursäkt för att det är lite krångligt att slippa hit. Först idag var det en adress, nu är det en annan. Den som gäller är alltså maricaost.blogspot.fi som jag även använde tidigare på den gamla bloggen. Jag tänkte att det blir enklast så, men vetefan iallafall, det är krångligt som bara den dethär att byta adresser på sidor, alla länkar, allt bloglovin och sådant trasslar till sig.

Men vet ni allt det här trasslet beror bara på att jag inte är ett teknikens underbarn som sköter allt det här internettandet. Jag har andra kvalitéer. Så ha tålamod, drick lite te till era chillpills så ska det nog bli bra det här. Jag pysslar vidare på sidan så länge.

Och så kan vi pynta med en klassisk te och pysselbild i vårfärg till det.

Förresten grym tur att jag inte satsat på en karriär som en hacker, ett geni eller så. Jag menar, hur hade det sett ut?

orange

Det är mars och fastän vädret verkar ligga efter så har jag vår. Fast det har jag egentligen hela tiden. Året runt. Älskar verkligen orange och gult. Få färger piggar upp som det. Det här är tre av mina orangefärgade favoriter i mitt hobbyrum. 

Sammanlagt har jag inte ens spenderat en tia på dem. (Kanske en åtta, fast det kan man inte skriva för det existerar så få åtta-lappar.) Men de kommer från loppis, från Juthbacka och från Purmo. Tänk så otippat. Alltså inte det att jag loppisshoppar, utan det faktum att jag verkligen en gång har befunnit mig i Purmo. 

Orange, orange.. Hur fan böjer man orange? Jag har ingen aning. I övrigt vill jag meddela att man får väldigt gärna säga hej när man kikar in hit! På riktigt, jag kommer inte efter er med en käpp eller så ifall ni hälsar. 

telefonen

Jag har i månader drömt om en ny telefon, den jag har är nämligen sjukt dålig att instagramma med, den tar knottriga bilder och det ser ut som om jag helt tappat skärpan. Men i min iver att debattera för och nackdelar angående Iphone 5 så välsignade pappa mig med vad han ansåg vara en riktig telefon. Så nu står den i köket och påminner om en tid när telefoner inte nödvändigtvis behövde vara trådlösa eller ens digitala. De var bara snygga!

Ni ba: men guuuud så smutsig dator du har.....

Jag: fokusera på telefonen nu bara, ok? det är den där jäkla vårsolen.

Den funkar dessutom, ja till att ringa med, inte till Instagram direkt. Alltid något.

ps: vill man följa mig på instagram så heter jag maricaost

Hej alla!

Jag har saknat att blogga det senaste halvåret. Så jag är tillbaka, men kommer göra denna blogg till ett ställe där jag kan ventilera min hobby och alla gamla saker jag tycker är sanslöst snygga, mer än det behöver det inte vara.

Jag binder man inte till någon tidsålder, inte heller till något märke. Bara snygg-skit, som jag gillar. Så lätt är det.

Jag älskar retro och att göra om hemma. Loppisar skulle jag gärna springa oftare på, men tiden räcker inte till. Överlag tycker jag att livet har för lite färg och ett vitt stelt hem vill jag endast befinna mig i om jag ligger inlagd på sjukhus.

Så Välkomna! och länka, följ och märk upp sidan, ni vill ju hitta hit igen!