middag

Ikväll är jag bjuden på middag med ett gäng kvinnor. Jag känner i snitt kanske 1,5 personer där. Så spännande och så långt utanför min comfortzone. Men nåja, det är väl där the magic händer, förresten är det fortfarande det där med att fläta varandras hår och prata häst som gäller?

inte mitt fel!

Eftersom min familj inte hade färgkordinerat gårdagens påskbrasklädsel så måste jag av naturliga skäl visa bilderna i svartvitt. Det är alltså inte mitt fel, så skyll inte på mig.

Vi började med att konstatera att det blåste på tok för mycket bakåpå så där gick det inte att vara istället hittade vi en passlig skogsdunge, lite ris och en överdrivet intresse för eldning bakom mammas och pappas hus

min bror drog sitt strå till stacken, ja eller ris till brasan. Vill ju inte förminska hans insats här.

jag och Kennet försökte oss på en groupie, nån gång ska ju vara första, det gick sådär.

Sen radade vi upp alla, som inte riktigt kunde låta elden ta sig i fred, på behörigt avstånd och min pappa sa sitt.

Det kom rök och jag ba, wow, måste ta en bild.

och en till.

sen var det inte spännande längre utan vi övergick till korväteriet!

och pyromaniet.

Sen gav de andra upp och gick in, medan jag gick ner till stranden än en gång i ett försök att frysa röven av mig. och för att fototgrafera bara eeeen bild till av havet och stenarna, gick sådär.

Men som kort summering vi eldade och sen åt vi kärvin, samma som resten av Finland alltså. Härlig kväll!

påsk

Påskharen glömde mig i år igen. Jag vet inte vad det är med den fuckern. Man ba rusar ut på trappan när man räknat äggen han gömt ( 2 st) och gastar över bygden: Vill du inte att jag ska leka med och klämma på dina ägg eller vad är problemet? 

Nämen det är lugnt egentligen, jag behöver ingen liten plastleksak i tusen bitar att bygga ihop. (Men det betyder ju inte att man inte vill ha en.) Jag tröstar mig med att det är ca. 26 dagar tills jag befinner mig här i stället  och det behöver jag, och då kan påskharen värpa vad hen vill, för hur hen än klämmer så något sådant här bra kan ikke vara sprungen ur ett harsköte.


Men ja, till saken, GLAD PÅSK!

hello långfredagen.

Jag tror ännu som 31 åring alltid att jag har lov när jag är ledig. Just nu har jag påsklov. Och det betyder att vi ska alltså försöka få till en påskstämning nu, jag tänker en höna och ett ägg och sen den djupa diskussionen om vilket pynt jag plockade fram först. Vill jag vara ball så slänger jag in en pupu i diskussionen med för att vara djup och annorlunda. För alla vill vara djupa och annorlunda.

Och förresten det här med att måla ägg, det är ju något som verkligen hör till och jag anser att det är min moderliga rätt att tvinga barnen till denna syssla. det är ju så gulligt! Jag tänker att de får sluta där vid 25 års ålder alt. när de producerat barnbarn till mig som kan överta sysslan. allt kan nämligen inte vara frivilligt här i världen.

 och som ni inredningsintresserade ser så idkar jag inte färgmatchning i år heller, ni måste blunda om det bränner hål på era känsliga näthinnor. 

april schmapril

Tycker inte ni som jag det vore lätt späkning åt alla som går igång på aprilskämt? det är människor med en konstig böjning det där, jag tippar att samma personer även är de som påstår sig t.ex. älska crossfit eller alltid "somnar vid tandläkaren".

två saker.

1. Podden, nytt avsnitt kom igår. Mycket löst pladder i den, men det finns en charm i det med.

2. Var finns den rätta stödgruppen för mig. Det alltså den där gruppen där man presenterar sig med orden: Hej, jag är 31 åriga tvåbarnsmamman Marica och jag skäms ännu en aning när jag köper endast tamponger på ABC och försöker därför dölja det med att köpa lite karkki med så ingen ska veta vad det var jag egentligen behövde och vad som "slank med av bara farten". Sen säger alla andra kvinnorna i gruppen ett unisont Hej, men skärp dig för i helvete! tillbaka. Den gruppen behöver jag, visa mig vägen, jag är liksom 15 år försenad dit!

ordspråk och annat livsviktigt.

När jag var liten så kunde ett klassiskt ordspråk förklara hur det mesta låg till. Det här var då på 1900- talet och världen såg annorlunda ut. Men nu har jag konstaterat att de håller inte längre. 

Men varen ikke bestörta. För i egenskap av mamma till två barn födda på den här moderna tiden, när telefonen inte längre har en sladd, så har jag räknat ut hur jag får dem att lyssna. Hur undrar ni? Jo, mycket enkelt, det enda man måste göra är att fortsätta låta djup och klok genom att sätta ändelser på alla små orden och sen är det bara att freestyla.

Till exempel vill ni säga:

Av skadan blir man vis, alt. Bränt barn skyr elden 
Jag säger: Att anfalla med för liten klan i Clash of clans äro inget man görer igen.

Bit inte den hand som föder dig. 
Jag säger: Om det ikke äro du själv som betalar ditt WiFi så börer du lyda. 

Bättre sent än aldrig. 
Jag säger: Alla fårer ibland vänta med att spela Robloks när en dator uppdateras.

Den som söker han finner. 
Jag säger: Ring till telefonen och den lärer uppenbara sig.

Därom tvista de lärde 
Jag säger: Googlar du tillräckeligt länge finna du alltid åtminstone två svar.

Rom byggdes inte på en dag 
Jag säger: Man hinner ikke få klart en värld i Minecraft på en kväller.

Tomma tunnor skramlar mest.
Jag säger: Trollen på internet fårer ikke havfa egen youtubekanal för sin moder.

…och så vidare, ni förstår tanken, det gör barnen med.  Ni kan se detta som en liten måndagspresent från mig till er.

mars 2015 i bilder.

Eftersom jag antagligen kommer träna imorgon kväll med David och Hanna så ska jag sammanfatta några av mina mars bilder för i år. 

Månaden får verkligen godkänt såhär snygghetsmässigt i år måste jag verkligen säga, den glimmade liksom till ibland och blev lite mera färggrann och gnistrande mot vad mars i normala fall brukar vara. Månaden betedde sig altså lite som en 70-åring tant som åker på en chartervecka till Teneriffa och där mittiallt förvandlas till en pingla för en vecka med både läppstift och paljetter. Verkligen, det behövs bara några dagar av det och man kan sen leva på minnet av det i månader. 

var goda, diskutera!

Inspirerad av denna podd så tycker jag att vi kan bjuda till och ägna oss åt lite tidsfördriv såhär i påskveckan? Nämligen den djupa leken Vad skulle du hellre… 

Alltså, jag ställer här första frågan, du fellow person som sedan svarar på denna frågan i kommentarfältet, ställer då en ny fråga som sen nästa svarar på och då får vi ju oss ett litet ekorrhjul som snurrar i evighet, eller iallafall tills det att vi kommer på något bättre att spendera tiden på.

Så jag börjar:

Skulle du hellre raka av dig ögonbrynen eller få din näsa bruten 1 timme före ditt enda körkortsfoto för all framtid tas?

ps. det tar en minut av ert liv så alla bör deltaga, även min moder. Låt mig alltså få ta del av era sjukaste frågor.

motion

Övertygad om att barn och man behöver motion har jag nu börjat systematiskt rasta dem på lagom långa promenader endel lördag eller söndag. Idag var det allmänt grått och trist vänder, men vi tog oss i kragen och knallade iväg, det blev till mina barndomshoods, Ryssberget.

Love it. Ryssberget alltså, rastningen däremot ska vi diskutera lite längre ner i inlägget. Här har vi tältat, nakenbadat och andats sen barnsben. Idag är det enbart tidig vår och sen höst man bemödar sig dit, och nakenbadet har upphört, detta eftersom området numera sålts ut och blivit bebyggt av sommarstugor. Men när man kommer dit, det är så mäktigt och vackert att man börjar stamma, det är den finska naturen när den är som bäst. fast än det är den färglösaste av dagar.

Rastningen ja, jag sade ju i inlägget nedan att jag kände att ultimata sommarsemestern för vår familj nu skulle vara 1800 km i bil för att jag och Kennet sen skulle vandra med småfolket till Trollsjön. Jag tar tillbaka allt efter dagens klagosång som enbart bestod av orden huuur långt är det kvar, är vi framme snaaart i olika tonskalor,  och då blev det bara max 6 km. Kan vi skylla på tillfällig sinnesförvirring och lätt enfald?

söndag

1. Klockan ska ställas om, vem har hittat på detta blahaj? jag är alltså en timme sen redan idag tiden går alldeles för snabbt.

2. Men när vi pratar tid och snabbt, fatta att det är nu över 1 år sen vi fick Kennets fabrys diagnos och kan nu säga att det trots allt går ihop med vår vardag och påverkar inte familjens liv sådär mer än nödvändigt i allmänhet. Vi måste bara planera våra semesterdatum lite bättre.

3. och ja semester, det är nu 32 dagar tills vi åker till Turkiet och 14 år sen jag var där sist. Vilken ljuvlig vår det blir.

4.  Men våren då igen ja, allt damm i världen tror jag nu i mars har hittat sitt bo i vårt vardagsrum och idkar sen intensiv älskog alltid när solen lite skiner in genom fönstren.

5. Och jag kan inte bry mig mindre för det är 48 veckor tills vi far till Thailand. woohoo.

6. Jag vet, lite för länge att spänt vänta på det, men jag har märkt att de här veckorna går sinnesjukt snabbt och jag älskar att vara på väg till ställen, speciellt soliga, varma ställen..

7. Att resa är lite som sommarlovet när man var barn. först var det jättelångt, sen var det bara plötsligt bara där och sen slut. Både så med väntande och resor.

8. Och nu googlar jag sommarresor när jag tänkte på sommarlovet. Jag vill roadtrippa, vandra, fotografera och ha familjetime, spontant tänker jag Abisko och trollsjön som slutmål och lite annat där på dit och hemvägen, men det tänker ännu inte resten av familjen, så det kan lika bra bli powerpark eller en grillkorv vid stranden.

Sekunden före jag låg på rygg bland kottar och ris

Nej, detta är inte upptakten till en sexig story baserat på sanna upplevelser som utspelar sig i skogsmiljö trots rubriken.

Utan idag vandrade jag och min homie Emma runt i skogen med våra kameror och en stundvis lite lössläppt Awa. Så roligt att för en gångs skull fotografera något man kan locka på och muta lite så kommer det springande.  Hon var lite som en superhjälte på bilderna (och relativt oskarp sådan på flera av dem)

Men sen sekunden efter denna bilden vet jag inte vad som hände utan där låg jag då sen och sprällade med armar och ben medan jag blev överröst med kärlek* av Awa och desperat försökte rädda min kamera från att dö hunddöden. Men roligt hade jag, gott så!

*fortfarande - inte den typen av kärlek!

skogen

Förresten, har det slagit er hur trevlig och pre-krankig skogen är nu i mars-april? såhär grön var Västerö vandringsled förra lördagen. Där gick vi och trallade på vårt modersmål ett, två, tre, fyr, fäm å sex å sjuuu… ut i skogen tåga alla nu…. medan vi kände oss som kakkakaffe med familj. 

En promenad där rekommenderas verkligen alla naturälskare i Österbotten med omnejd för frisk luft är nog dånarin det, för att inte tala om grillkorven man förtjänar.

lördag

Ibland ser jag vår framtid i vitögat på lördagar. Barnen har gått ut och leker med vänner och Kennet och jag dricker kaffe i en hel förmiddag i morgonrock och lätt sunkiga *myskläder. Då slår det mig att vi inte har långt kvar till detta lugna tillstånd 24/7. 

Om än jag njuter oerhört av detta nu i dag så vet jag inte hur det känns att detta ska vara standarden hela tiden i framtiden. Vad gjorde man före denna tiden då man reder upp fighter om vems tur det är att spela Clash of clans eller det att man spenderar en alltför stor tid att leta efter handskar som någon "lagt precis dääääär!"

Jag måste alltså få en hobby. Tur att jag och Hanna har podden då kanske ni tänker, och ni har alldeles rätt. För vet ni via den har vi ju nu blivit med PT! David Fred från bfl.fi (så roligt, så roligt, nästan lika roligt som att få en kattunge. Samma glädje, helt andra krav, jag kan inte direkt pajja på David för att han ska vara nöjd, det skulle bli lite konstig fiilis då har jag på känn.) och tanken är att jag ska nå det stadiet när jag njuter av att springa och längtar efter svett under armarna och heta röda kinder. I höst har vi anmält oss till Tjejmilen och där ska vi springa med 33 998 andra kvinnor. Känns superbra! fortfarande inte svettdelen, men det att jag har ett mål.

Men nu när jag har fått ett träningsprogram, motivation och annat viktigt, så har jag en sak kvar, nämligen att välsigna mig med ett par ordentliga löparskor, så ni som vet, vad ska man ha, vart ska man åka för att köpa dem och det viktigaste, vilken klatchig positiv färg ska jag satsa på?

vill ni följa min och Hannas väg till tränande hälsosamma kvinnor så kan ni göra det på podden. Här är det första avsnittet gällande träningen och där mäter vi vår kondition. 

*Ni vet ju att allt är förlåtet i fashion om man kallar det mys. Så om jag har på mig mina äldsta, urtvättade klädesplagg med ett gummiband som inte längre förtjänar titeln gummi, så är det mina mystrosor och alles is gut.  

coolheten

Ibland är det svårare att motivera den naturliga coolheten man anser sig besitta. Ni vet som när tillexempel känner exalteringen i kroppen när introt till Let's Dance börjar och man gottar sig i den fantastiska fredagskvällen man har framför sig. 

Jag får säga som Tony, MÄÄÄN snälla någon: giv mig ungdomen, tuffheten och den goda smaken när det kommer till tv:program tillbaka.